Så länge jag kan minnas har det varit snöstormar, höststormar och vårstormar.
I september 1994 blåste och regnade det så våldsamt att när jag skulle gå runt hörnet vid GP-huset i Göteborg trodde jag i ett ögonblick att nu flyger jag säkert med vindens fart upp på GP:s tak. I november året därpå var det dags för ett snöoväder då det föll så mycket snö att man kunde ta sig en skidtur på Avenyn. Efter det kan man väl säga att det lugnade ner sig några år, i alla fall här i Göteborg.
Det var dags för ett nytt regnoväder i november 2006. Regnet och blåsten orsakade kraftiga översvämningar i centrala Göteborg och Mölndal. Skadorna från översvämningarna var omfattande. Mölndalsån svämmade bl.a. över och flertalet av lokalerna utmed ån hamnade till stor del under vatten.
När översvämningarna ägde rum och vattennivån i kanalerna kontinuerligt steg uttrycktes det undrar varför inte dammluckan vid Drottningtorget öppnades. Detta hade minskat vattenflödet till Mölndalsån och även låtit vattennivån i Fattighusån sjukna då vattnet i stället hade kunnat strömma genom kanalen och vidare ut i Göteborgs hamn. Vid förfrågan till Trafikkontoret gavs svaret att vattnet i Fattighusån måste hållas högt för att inte den stensatta åkanten ska rasa. Problemet var rustbäddarna under kajerna. Om vattennivån minskades i Fattighusån skulle Stampgatan undermineras och spårvagnarna falla ner i ån. Trafikkontoret gav också uttalandet att när vattenflödet är så pass kraftigt blir det ändå översvämningar i Mölndal.
I början av mars 2008 var det dags igen för en regnstorm som efter riklig nederbörd orsakade kraftiga översvämningar. Denna gång var det bl.a. Räddningstjänsten som drabbades av omfattande vattenskador i främst källare, hörsal, telefonväxel och ett antal kontor längs Åvägen. Rummet med dataservrar var placerad i källaren som snabbt blev överfylld av vatten från översvämningen. Samtidigt inträffade ett tekniskt fel i Trafikkontorets styrsystem för vattenflöde i kanalerna och styrsystemet gav det missvisande beskedet att luckorna vid Dämmet inte skulle öppnas. Fakturan för restaurering av de skador som översvämningen orsakade kostar göteborgarna ca. 35 miljoner kronor.
En å som inte blivit rensad på över 50 år har inte stort utrymme för vatten. Det märks tydligt nu efter muddring och sanering av en sex kilometer lång sträcka av Mölndalsån till sitt ungefärliga ursprung av 7 meters bredd och 2 meters djup. Vattenståndet har sjuknit med en halv meter och lämnat plats för ca. 30 000 kubikmeter vatten i stället för att som tidigare bestå av mestadels förorenat sediment.
Om man varit jordbrukar och låtit missköta ägor med tillhörande flöden i runt tal 50 år skulle risken vara stor att dels fått övergå till risodling och dels räkna med att grannsämjan troligen hade hängt på ett havrestrå om vatten runnit in på grannägorna.
I nuläget är allt så gott som åtgärdat vad det gäller Mölndalsån och jag är innerligt tacksam för att jag inte behövt bada ofrivilligt eller rent av åka ”spårvagnsfärja” på Fattighusån. Jag kan också lugna läsarna med om någon tänkt sig en åktur med någon av spårvagnarna via Stampgatan här i Göteborg är ett arbete på gång med att rusta upp och förstärka åkanterna utefter Stampen.
Håller kunskapen om att bruka jorden och underhålla vattentäkter och vattenflöden på att försvinna när sådana här fadäser kan få inträffa? Det verkar som att åtgärder och underhåll påbörjas först efter det att omfattande översvämningar och vattenskador ägt rum, vilket bl.a. innebär kostnader för både restaurering och underhåll för att försöka förebygga att det inträffar igen. Det hade varit bättre att satsa på underhåll och andra förebyggande åtgärder innan översvämningar inträffar. Då hade en stor del av kostnaden inte behövt kastas i t.ex. Räddningstjänstens källare eller i Mölndalsån för att reparera vattenskador efter att de har inträffat.
Ulla Palmgren
Göteborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar